Skilda världar

För ett år sedan var jag på väg till Gambia. Åh va jag längtar tillbaka dit. Längtar till värmen, sol, bad o roligt folk. Jag har fortfarande kontakt med tre personer som jag lärde känna därnere.

MIn Gambia favorit, snällaste gulligaste Heidi o jag
Mustafa den äldre, Heidis snälla o roliga bror

Kontakten med dem är varje gång en nyttig påminnelse om hur bra jag har det. De jobbar o sliter o lever på ingenting o jag lever ett grymt lyxliv i jämförelse. Önskar att man kunde göra mer för dem. I nuläget hjälper jag iaf Heide med att betala skolgången för hennes son Mustafa. Det är inte en stor utgift för mig men det är lille Mustafas framtid. Det är helt sjukt vilka skilda världar vi lever i.

Underbara barn i en av alla skolor jag besökte. Önskar att jag kunde ta med allihopa hem.

Nu ska jag ta min bil, tanka den med mitt bensinkort o åka till mina föräldrars stora hus för att hämta mina överflödiga grejer o fylla på min onödigt stora lägenhet med ännu mer saker som mina Gambia vänner inte ens drömmer om att ha. Jag ska dessutom passa på att tvätta mina bilar, hälsa på min friska gamla farmor o ät en god middag tillsammans med mina föräldrar. Just det ja, jag var på tränade på flashiga o dyra SATS, satt o trampade febrilt på en spinningcykel,åt först mumsig frukost där o stannade även på vägen hem o köpte med mig en stor latte o en mumsig rågbulle till frukost.
Det är så långt ifrån hur mina Gambia vänner lever. Betala för att träna, i förhållande till deras situation är det ren galenskap att faktiskt göra det. Det är konstigt att det är sådana skillnader trots att det är relativt nära.

Jag kan bara konstatera att FASEN VA JAG HAR DET BRA! Undrar dock vem som är lyckligast? Det tåls att tänka på.