1 års dag för min lilla blogg.

Började blogga då jag var nere i Gambia. Tanken var först att det skulle vara min resedagbok, men det blev visst lite mer än så. Jag har under året som gått funderat över mitt bloggandes vara eller inte vara. Än så länge fortsätter jag o har i nuläget inga tankar på att lägga ner.

Har funderat kring varför jag bloggar. Är det mitt stora ego som vill berätta om allt jag gör o inte gör. NEJ, Så spännande är jag inte o det är jag mycket väl medveten om. Däremot vet jag att mina vänner, uppskattar att ha koll på mig då jag far land o rike runt o dessutom är det ganska skönt att på ett lättsamt sätt skriva av sig lite. Många gånger reder man ut många knepiga tankar bara genom att skriva ner dem. Ni skulle bara veta så många inlägg jag skrivit som fortfarande ligger som drafts. Kanske är det bästa sättet för mig att hålla koll på mig själv. Ops, med den kommentaren avslöjade jag nog hur förvirrad ag egentligen är;)

Det var aldrig min tanke att blogga för folk jag inte känner, men så har det visst blivit. Naiva Ullis lägger ut sitt liv på nätet o förväntar sig att bara hennes vänner ska läsa. Hmm...nej riktigt så korkad är jag inte.

Jag tror jag låter bli att reda ut varför jag bloggar, jag bara fortsätter.

Jag tycker det är roligt o lite skrämmande att tänka på att jag har ca 50 unika läsare/dag.
Det är en lustig tanke att det finns många människor som vet mer om mig än jag vet att de vet. Undrar hur många av dessa människor jag aldrig träffat. Av alla de männsikor som var dag besöker min lilla blogg är det ett tiotal som är frekventa med att lämna kommentarer. Hmm...skulle uppskatta att höra av de övriga 40 läsarna:)