Nästan en liten tår i ögonvrån

Skriver vanligtvis inte om jobbet, men detta får bli ett undantag, det är ju nästan Family Affair…. (min extra pappa)

En av mina absoluta favorit kollegor, `ÄpplaSven´, ska gå i pension. Vi har nu jobbat vår sista patrull ihop o det känns så konstigt. Jag har gjort allt vad som står i min makt för att hålla kvar honom i firman, men ikke! Förstår inte hur han kan välja bort oss mot att gå hemma på Solåsen o se om sin äppelodling. Inte ens att ge honom en utmaning på roddmaskinen har hjälpt o då är det illa! ;)

Sven är min idol o jag ska vara som han då jag går i pension. Sven är den som har hjälpt mig mest inför de olika klassiker utmaningarna med tips o trix, grundat på egen gedigen erfarenhet. Sven är den som drar med mig ut på en lång löprunda innan frukost eller en kvällspromenad där man kan höra historiens vingslag. En vakt med Sven bara flyger iväg. Underbart att bara sitta o lyssna på alla historier om folk o fä. För o inte tala om allt han lär ut om allt.

Nu när han ska gå i pension så får jag kalla honom gubben… KrutGubben pensioneras som dykare, har mer energi än de flesta o är definitivt åtskilligt många gånger mer vältränad än vad jag är (vilket iofs inte är så svårt) o även de flesta andra. Från första stund har Sven tagit så väl hand om mig o alla sina andra kollegor för den delen. Det är bara inte rimligt att GubbFan ska gå i pension. Vem ska jag nu ha o jävlas med på jobbet….eller ja det var nog en onödig oro. Det finns många fler som är goa, men de är ju inte Sven.

Tur att jag vet var jag har honom nere på Österlen. Det får nog införas en ny tradition i maj, att alltid åka ner till Österlen då äppelträden blommar o hälsa på uppe på vackra Solåsen.