Kanske inte så dumt ändå...

Kände sån grym ångest då jag landade på Arlanda imorse. Grått, kallt o bara deprimerande. Flyget till Landvetter krånglade såklart vilket resulterade i att jag köpte en biljett med Sterling istället. Orkade bara inte vara kvar i Stockholm, ville bara hem!

Det kändes bättre att landa i ett vårigt Göteborg o träffa käre far som var snäll o hämtade. Blev glad igen då jag kom hem till Varberg o fick träffa min prins. Har hunnit prata med ett gäng favoriter under dagen, det gör mig också glad. Det var riktigt kul att köra bil igen. Ragnar är pigg o glad över att få springa igen, gladast är nog jag att jag har honom.

Det var en skön känsla att komma in genom dörren här hemma. Kändes verkligen som hem ljuva hem. Har bara hunnit vara hemma en stund, o börjat fundera över `och nu då....?´, innan världens bästa Jonas ringer o räddar mig från ångest o tristess. Direkt leverans av vin o Peccorino från Italien ikväll. Kan det bli bättre? Ännu en gång... Jag måste gifta mig med denna karl! Hur fasen ska jag övertala Peter( o Jonas) att jag verkligen behöver det;)

Thailand har varit underbart, men det är kanske inte så dumt ändå att vara hemma med favoriter runt omkring sig.