LA, Las Vegas o Grand Canyon på tre dagar….

Tjoho vad det går undan, men det är lika bra att vara effektiv;)

LA
Vi passerade lite `att se´ saker på vägen in igenom stan o checkade sen raskt in på über trendiga The Standards. Modellen satt o var snygg bakom disken så allt var som det skulle. Goda drinkar, underbara ostron o bra kalas på Ritual. Alla 10 svenskarna o Lindsay hade en riktigt lyckad kväll i LA. Tyvärr fann jag inte min Brad, om än det nu är bekräftat att han är tillgänglig igen.

Goda drinkar o softis innan middagen. Lindsay, jag o Nils

Time to get ready....

Amelie, jag o Paul är Ready for party!

Jag i min partypydjaaamazzz o Lindsay

Party blev det med tatueringar o allt. Mango o Lindsay

Magnus o Amelie med schyssta moves på dansgolvet

Inser att jag vill tillbaka till LA för att bl a kolla lite mero för o träffa min blivande make Brad. Vid lunch svängde vi på Route 66, ut i ödemarken med Las Veags som mål. Första sträckan var imponerande med vägar precis som på film, men efter ett par timmar på denna raka väg med enformiga berg på var sida så var det mest uttråkande. Paul var snäll o körde hela vägen….. Jag var bara trött;) Det var en befrielse att se ljuset från Las Vegas långt långt där borta. Vi var alla som barn på julafton då vi svängde in på strippen. Visste inte vart man skulle kolla, ljus överallt. Helt galet amerikanskt. I like it!

Välkommen till Las Vegas

Checkade in på otroliga Bellagio som verkligen gör sig förtjänt av sitt goda rykte. Enormt hotell o härligt rum…eller ja, härlig svit på 33 våning med utsikt över hela Las Vegas. Jag hade ingenting att klaga på o var som en ny människa efter att ha testat jaccuzin.

Checkar in på Bellagio

Njuter av att äntligen kunna slappa i den underbara soffan i största hotellrummet. Jag o Paul. Notera Pauls fina tofflor. I like

Från hotellrummet

Las Vegas bjöd inte helt oväntat på riktigt bra fest. Vi hamnade tackvare Lindsay på Body English VIP lista o behandlades därefter hela kvällen. Kändes dock lite dumt att t om få eskort av vår värd då man skulle på toa. Ett riktigt schysst ställe o ett härligt gäng som var ute.
Uppskattar verkligen toaletterna på amerikanska uteställen, bättre ställen iaf. Där finns alltid en hela arsenal med grejer som man kan tänkas behöva. Stället bjöd på toppen stämning o toppen musik så jag var antagligen lika igång som alla andra trots att jag i princip bara drack alkoholfria drinkar.

Amelie, James o jag

:)Drinkar o champagne

Hmmmm, ja ja är man i Las Vegas så ska man väl.....


Party people. Nils i hörnan, Amelie, Magnus, Lindsay

Kvällen avslutades på Spearmint Rino. Det tar på sätt o vis emot att gå på strip klubb, men va fasen, jag var ju tvungen att se om det var något bättre än det sunkiga ställe vi besökte med fasa på Hawaii. Det var verkligen skillnad, men jag känner mig ändå inte bekväm i den miljön. Det blev en snabbvisit för mig, kollade akrobaterna o valde sen att somna gott i min enorma sängen på Bellagio. Resten av gänget, som inte skulle köra till Grand Canyon körde på en favorit i repris. Nattamat till soluppgången. Skulle bli förvånad om jag vaknade på ett hotell en morgon utan silvriga lock o rester av Club Sandwish;)

Soluppgång

Vid lunch tid hade vi fått liv i alla;) Jag o kidsen tog stora bilen o körde vidare mot Grand Canyon. Visste att det skulle vara en bit att köra, men kanske inte att et skulle vara så långt. Vi kom fram såsmånigom o checkade inte in på Bellagio denna gången utan på Red Feather Lodge… Inte fancy alls, men absolut funktionellt.
Somnade som stockar allihop. 06.00 lämnade vi hotellet för att möta en omtalad storslagen soluppgång över Grand Canyon. Synd bara att GPSen valde fel väg åt oss. Det var iofs väldigt kul att vara mitt ute i ingenstans leka RallyRut, men jag vet inte om det kan mätas mot hur vacker soluppgången antagligen var.

Grand Canyon ska besökas igen o då ska jag se både soluppgång o nedgång samt att jag ska ut på en ordentlig hike. Denna gången åkte vi runt med shuttle bussarna o kikade på utsikten över det otroligt storslagna från olika utsikts punkter. Jag saknar ord för att beskriva hur storslaget det var. Jag fotade mycket men ingen av bilderna är rättvisnade för hur storslaget där är. Precis som Antarktis, det går inte att beskriva med ord eller att fånga på bild.

Måste ju utmana o klättra lite;)

Vi lämnde Grand Canyon strax efter lunch o styrde tillbaka mot San Diego. Det var en bra bit o köra på mindre roliga vägar. Starbucks var min räddare, när det väl behagade dyka upp. Vägen från LA o till SD var ett äventyr. De är galna amerikanerna! Alla kör bil, helst ensamma o det behövs verkligen vägar med 6 filer för att svälja all trafik. Mitt mörkerseende är inte det bästa, därav äventyret att köra i högt tempo med bländande ljus från såväl omgivning som bilar. Rusningstrafik i Svea är typ nattflöde på vägarna i CA. Vi kom hem till SD tillslut iaf o det är lite udda att det verkligen kändes som att komma hem då jag kom dit. Behöver jag nämna att jag somnade som ett barn efter ett glas rödvin….

Mer bilder kommer, de finns inte i min dator än....