Det är något speciellt....

...med flygplatser. Jag gillar starkt den känsla som infinner sig i kroppen då man är på en flygplats. Sist jag var på Kastrup o skulle till Barca hann dock inte den riktiga känslan infinna sig, dels för att jag var så sen (i båda riktningarna) o kanske var det även andra faktorer som gjorde att det inte var en mysig lycko känsla som infann sig. Men imorse däremot, när jag anlände tidigt i ottan, då var det rätta respirret tillbaka i magen.

Sitter nu på flygplatsen i Atlanta o väntar på mitt plan till San Diego. En stor Starbucks mugg vid min sida, Mark Knopfler spelar `What It Is´ för mig, gång på gång (min ständiga reslåt) o mängder med människor som rusar förbi. Jag kan inte göra annat än o trivas då jag sitter här o iakttar allt som sker, förväntans full inför att komma fram. Längtar efter den utlovade drinken ikväll. Känner jag Paul rätt har han testat igenom vartenda ställe i o runt San Diego för att hitta den bästa Mojiton. Den bästa Mojiton vill jag ha när jag kommer fram:)
Otroligt nog är jag inte dnämnvärt trött. Min taktik att bara vända i sängen inatt o sova minimalt dagarna innan fungerar. Jag sov som ett barn hela vägen över Atlanten. Åt min mat, men missade allt annat som serverades... Stackars den trevlige dansken som satt bredvid mig o försökte prata med mig. Min social mode knapp var inte aktiverad.

Nu ska jag fortsätta klura på vart alla människor är på väg o på vad de kan vara för ena. Lättroad-smidigt!;)