Ta vara på det som är

Åter hemma efter ett par dagars jobb. Trött o förkyld, men det hör väl till såhär års.

Alla på jobbet är berörda av vad som hände i torsdags. Ännu känns det inte verkligt. Det känns iaf bra att alla kroppar nu är återfunna o att bärgningsarbetet går framåt trots vädret. Man kan bara hoppas att haverikomissionen kommer fram till vad det är som har hänt.

Det är helt ofattbart att den person som med ett stort leende uppmuntrat mig att söka flyget inte längre finns. Vi pratade så sent som i tisdags, skrattade åt min galenskap att hoppa fallskärm o att han skulle få chansen att göra mig till en flygare istället. Ibland är livet väldigt orättvist. Jag tycker det räcker nu. Alltför många fina människor runt om mig har lämnat in för tidigt.

Jag är i hela den tragiska händelsen ändå väldigt glad att så många hört av sig till mig. Blir varm i hjärtat att jag har så många snälla, fina människor kvar. Tack!

Imorgon kör jag upp till Stockholm för o hälsa på vänner som jag tyker så mycket om. Oj oj oj va det ska kramas o mysas. Träffar tjejkompisarna o mormor i veckan. Middagsklubben, fika(mycket!!:)), babymys, Liljevalchs synundersökning o nya glasögon står på schemat. Helgen spenderar jag hos käre bror & friends i Enköping. Ragnar ska få en allmän översyn o få på sig vinterskorna. Efter helgen bär det av raka vägen mot Kalmar. Mer mys med mina Kalmar vänner. Det känns bra att det öppnat sig en lucka i mitt schema så att jag kan åka runt o hälsa på lite grann. Vill ta vara på alla jag tycker om på en gång, men jag får ta det lite peu on peu. Det kanske dröjer innan det dyker upp ett tillfälle att uppdatera här...