På väg hem...

The Guardian var bra! Lustigt om det är den uppfattning svenska folket nu får om svenska kustbevakningen. Hade svenska kbv haft ytbärgaren skulle jag gjort allt för att bli sån. Kände mig konstig tillmods när vi lämnade salongen, lite låg o samtidigt motiverad. Det var helt enkelt en konstig känsla i kroppen o knoppen... konstigare blev det. Kändes som en dröm, blev en surrealistisk verklighet o fantasi värld i ett. I godan ro promenerar vi hemåt, lite kyligt i luften o dimman ligger tjock. Vi passerar Bankomaten o ser en man, iklädd ett täcke, på hans rygg står det 'Skepp o hoj'. Brandkåren o en släkt ambulans kör förbi i slow motion, vi går vidare o passerar en stor folksamling som sitter mitt i gatan. Förtvivlan låg i luften, vet inte vad som hänt. Fortsätter o passerar en jätte villa som blinkar i neon o i trädgården är det en massa männsikor som verkar gå i förvirrade cirklar. I dammen sitter näcken o spelar elgitarr o en man cyklar i förbi oss med fladdrande rock och Edvard Munch's, Skriet under armen. Kändes som en konstig Malcovich film. Vi betraktade bara allt som försigick utan att egentligen vara med. Nu behöver jag nog sova innan jag törnar helt.