Än så länge....

...går det bra att fasta.
Det sägs att tredje dagen ska vara värst. Får väl vänta o se hur morgon dagen känns.

Tror att jag har ganska stor fördel av min avsaknad av hungerkänslor som ofta dyker upp då det inte serveras mat framför mig.

Det känns dock lite knepigt att jag inte förberett en trerätters middag till Turbo då han kommer på besök, vilket ju annars alltid är en självklarhet. Jag har inte ens grejer hemma till en pannkaksfrukost. Hmmm, vilken dålig värdinna jag blivit. Det är bara tillfälligt!

Imorse träffade jag min lille prins. Det var på tok för länge sedan jag såg lille Jonathan. Han är så underbar. Hans mor var i upplösningstillstånd då bilen inte startade. Vilken tur att jag har hobbyjour som bilmeck;)

Det verkar som att mitt detox infall har smittat av sig. Härligt! Cissi har fått för sig att sluta röka. Jag håller alla tummar jag har för henne. Inte nog med att hon blivit en riktigt bullmamma, hon har börjat plugga o ska nu dessutom sluta röka. Jag undrar just vad som är nästa steg.
Vi lärde känna varandra i Kalmar o sen dess har vi mer o mer bytt roller. Cissi blir äldre o mognare o stundtals känns det som att jag backar i åldern. Dock inte skrynklorna:(