Eller jo kanske ändå....

...men bara lite när andan faller på. Inte trodde jag att så många skulle bry sig om min lilla blogg:) Jag skriver väl lite ändå, för att slippa prata med alla;) i o med att jag inte är en telefon människa numera.

Vissa dagar känner man verkligen inte för något. Vill inte vara själv, vill inte ha sällskap, vill inte göra något o vill inget hellre än att göra något. Förvirrade dagar som är jobbiga att sätta fingret på. Ösnkar nästan att det vore regn o åskoväder utanför fönstret istället för strålande vårsol. Regn o rusk skulle passa bättre till mitt humör idag. Tur att mina närmsta dagar är vrål planerad så att jag slipper fundera. Jobb i Karlskrona torsdag, stannar i Karlskrona o kör ett morgonpass på SATS med frukost tillsammans med Christian, lunch med Kristina, till Kalmar för en eftermiddag med Guten, Jocke o Josen, kvällen med Cissi o Jögge. På något vis ska jag även hinna träffa Jonny tänkte jag...hmmm, nu är det effektiva Ullis som får se till att vakna igen. Är det kanske för optimistiskt att boka in 8 vänner som man ej sett på länge under en o samma dag. Hmmm, återstår att se hur det går.

Jag har idag gått igenom min kalender o inser att jag måste köpa en kalender som sträcker sig till sommaren 2008, det är redan alltför mycket inplanerat för att jag ska kunna hålla allt i huvudet. Ops! Det är fel! Undrar just varför jag känner mig stressad.
Längtar till hösten o den stunden då jag varvat ner under tre veckor i USA o slutligen ligger på stranden på Hawaii o bara andas.