Vasaloppet

Jag klarade det! Sitter nu på tåget hemåt o är fortfarande förvånad över att jag fixade, även om min omgivning inte verkar vara direkt förvånad;) Underbart att med alla glada tillrop o uppmuntran utmed vägen, det hjälpte verkligen.

Jag hade en lång tid funderat på hur jag skulle ta mig ur utmaningen jag givit mig själv. Ja helt enkel en utväg för att inte behöva utföra loppet. Jag kom inte på något som var vettigt. Det som vägde tyngst var nog att jag isf skulle cyklat 30 mil, kör jätte långt för att simma 3 km o därtill sprungit 3mil o varit invalid i typ en vecka efteråt. Ja ni hör ju, det är inte rimligt att jag gjort det i ¨onödan¨.

I fredags kväll då favvo Fia bjöd på mumisg mysig pasta middag i Stockholm, ja då växte mina tvivel på vad jag egentligen var på väg att göra. Kände mig mest dum inför Rasmus o Karl som hjälpte mig att mäta ut spannet på vardagsrumsgolvet vid 22.30. Snacka om att vara väl förberedd. Anande att de kände visst tvivel inför vad jag skulle göra... typ `hon måste ju vara dum på riktigt.´

Jag kom upp till Mora i lördags eftermiddag. Installerade mig på skolan där jag skulle bo. Lyxade o hyrde en madrass. Det var också det enda lyxiga jag kunde åstadkomma på det dammiga minimala grupprumsgolvet, vilket jag delade med 3 andra.

Strosade runt i Mora, hämtade nummerlappen, köpte bl a en Vasaloppsmössa o lite annat bra o ha (läs fuskmat). Kände paniken växa i kroppen. Va fasen gjorde jag i Mora utan att känna en människa o vad var den egentliga anledningen till att jag var där. Ja det vet vi ju alla, men varför....?!

Lämnade in mina skidor på vallning hos de de gulliga pojkarna på skidgymnasiet. De var riktiga änglar o satte mig på förtur så att jag skulle kunna gå o lägga mig i tid. För o inte tala om vilket bra jobb de gjorde, tror jag.... Jagvet ingenting om vallning, men jag antar att det var bra i och med att jag tog mig i mål o inte vallade om en ända gång.

Somnade tidigt i lördags kväll men var ändå död då klockan ringde kl04! Glufsade i mig havregrynsgröt för 70kr!! De kan verkligen med att ta ordentligt betalt för allt! Rusade iväg till bussen som skulle gå kl05, men som inte kom iväg förrän 05.30. Paniken växte. Försenad buss-senare start-mindre tid tillgodo på spärrtiderna. Hamnade så smånigom i Sälen o passerade starten 07:34:49

Det var en lustig känsla att ta på sig skidorna, ovant...eller ja t om helt nytt! Behöver jag nämna att första gången jag trillade var ca 200m efter starten. Sådär populärt! Jag bara skrattade åt min egen dumhet o undrade hur detta skulle gå.

Första biten är enbart uppförsbackar. Jag kämpade på o jobbade på tekniken så gott jag kunde. Smygkikade på hur andra åkte o försökte härma o hänga på efter bästa förmåga. Efter 6h 3min kom jag till Evertsberg, Helt slut! Det som var mest knäckande där var skylten som visade 46km kvar till Mora! Jag var helt slut o hade inte ens kört hälften! Tvivlade starkt på att jag skulle fixa det i den stunden, men skam den som ger sig. Taktiken för att lösa det är att ta en etapp i taget. Nästa var Oxberg, Mora var för långt bort för att ens tänka på det.



Jag harvade på, etapp för etapp, kilometer för kilometer. Kroppen var slut, mitt vänstra knä värkte o jag hade skoskav av mitt fotledskydd. Panodil o Valtaren var mina bästa vänner, skidorna var det inte!
Musklerna i benen var så trötta att det mest sladdrade. Hade ingen kraft att sätta ifrån med. Tänkte mot slutet i nedförsbackarna att ¨skit samma om jag stupar o slår mig, då har jag ju iaf en anledning att bryta, funkar det har jag sparat lite energi¨

När jag väl nådde Eldris trodde jag att jag hade min Klassiker iland, så var inte fallet. Fick reda på den knäckande nyheten att även målet kan stänga om maninte är där i tid. Tänk er, köra hela loppet under en dag o ändå inte få gå i mål. På något udda ställe fann jag energi som jag inte trodde jag hade o körde vidare. Kanske var det irritation över att det var så jäkla fint bitvis under sträckan mellan Eldris o Mora. Det var mörkt o den enda belysning som fanns utmed spåret var en massa facklor o marshaller. Egentligen jätte fint, men inte just då! Det kändes som ett hån att det var så fint, jag var inte mottaglig för mysfaktorer just då.

Vad som däremot kändes väldigt bra var då jag närmade mig Mora. Hörde speakern i högtalarna från målet o fokuserade helt på att ta mig till dit ljudet kom ifrån. Missade dock att vara upmärksam på vad som hände på marken. Körde ner i ett vattenhål o badade mitt högerben till knät. Svor för mig själv över vädret o det pissiga underlaget. Vattenskidåkning föredrar jag att utöva på sommarn o sorbe passar bäst i en glasstrut, även det sommartid.

Jag nådde tillslut målet o var inte långt ifrån tårar då jag fattade att jag faktsikt fixade det som känts så otroligt för ett par timmar sedan. 11h 58min 8s! Jag fixade det dessutom under 12 timmar!(vet inte vad tiden egentligen gör för skillnad, men det känns bra att vara under 12)

Att krypa ner i sovsäcken igår kväll efter en lång efterlängtad dusch det var en riktig petite bonheure!

Känner mig oförskämt fräsch i kroppen idag, men jag ska inte ropa hej ännu. Avvaktar till imorgon med att uttala mig om ev träningsvärk. Jag vet ju att den kommer!

Just nu längtar jag bara hem till min säng. Om ändå SJ kunde se till att få lite fart på sina tåg. So long har alla tre tåg jag åkt med varit försenade. Det är inte vad jag känner för idag!