Vasaloppet

Dough! Just nu känns det helt galet att jag ska köra 9mil på skidor på söndag. Äter som en häst o sparar på mina krafter. Undrar om det är rätt taktik. Borde kanske ha tränat lite mer, eller ja, borde kanske ha tränat....

Jag har iaf ett par skidor o en jäkla vilja. Kommer nog att få köra på pannbenet större delen av loppet. Stöter jag på det elaka repet är för att jag gått sönder eller för att näcken lurat ut mig på andra äventyr.

Imorgon flyger jag upp till Stockholm. Sötaste Fia har ordnat en `peppa Ullis för Vasaloppet´- kväll med god vänner o pasta, pasta, pasta.
På lördag morgon tar jag tåget till Mora. Har gott om tid på mig för o lämna in skidorna på vallning, installera mig på skolan där jag ska bo, köpa fusk (måste ha tag på kolhydratsgelen som räddade mig på Vätternrunda) o kanske t om testa hur det känns att stå på skidorna.
Jag har inte åkt längdskidor på jag vet inte hur många år. Senaste minnet av mig på längdskidor är från Spåtind. Minns att det var roligt, skrattade nog nästan hela tiden, men det var för att mamma o jag lekte snögubbar o trillade så fort det gick nedför.

Nu är det dags för ännu en måltid för stora glufsan. Behagligt problem, omvänt från många andras. Hur ska jag lyckas äta tllräckligt mycket. Jag tröttnar ju på att äta efter 5 min.