Göteborgsvarvet!

Em o jag

Inte helt oväntat fixade vi det, men att det skulle gå så bra! 2.10/2.09 var ju målet.Vi kom in på 2.03 Tjohooo! Jag placerade mig dock tre placeringar för Em pga av mitt namn;) Hihi, slog dig trots allt darling;)

Första steget över startlinjen tog vi gemensamt o likaså sista steget över mållinjen. Vi fick exakt samma tid, 2.03.30! Vi är grymma!

I början var det viss frustration över alla människor som var ivägen. Det var ju vårt lopp, vi ville ju springa i vårt tempo. Det var nog iofs tur att det var lite folk i vägen o bromsade, då vi öppnade i ganska högt tempo, för o vara oss.

Skön musik i ipoden, skön stämning utmed vägen o mysig miljö att springa i, det bara flöt på. Vädret var perfekt, inte för varmt, inte för kallt, möjligtvis lite för blåsigt (motvind) över Älvsborgsbron.

Vi bet ihop o sprang hela vägen, t om i alla branta uppförsbackar. Peppade o drog varanadra. Då jag var trött var Em pigg o vice versa. Vi var ett bra team. Folk runt omkring kan ju dock ha undrat lite då vi skuttade fram o sjöng högt för varandra. Va fasen, har man en bra låt måste man ju dela med sig av den energin, ibland var det även nödvändigt att dansa lite.... (Känner mig som en riktigt seriös löpare som spårar ur i salsa steg då o då under loppet....jäjäjää)

Duschportarna som var uppställda utmed banan var guldvärda o för o inte tala om hur härlig den blöta svampen var som man fick uppe på Götaplatsen. Det var så kul o springa, energi flödade o jag tror t om att vi fixade att öka något då vi såg skylten 4km kvar.

Att se målet var en skön känsla, inte Vasaloppsklass dock, men väldigt skönt, speciellt med vetskapen att vi sprungit bättre än förväntat.

Den enda missen vi gjorde var egentligen att inte ta med rikigt varma kläder o dra på efter loppet, men nu har vi lärt oss det inför nästa år. Det är nämligen helt säkert att detta ska göras fler gånger, om det inte krockar med KöpenhamnsMaraton.

Nästa utmaning är troligen Berlin Maraton i slutet av september. Hua va vi ska springa i sommar...

Det bästa av allt är att kroppen höll, om vi bortser från tårna då, men i övrigt. Konstigaste av allt är avsaknaden av träningsvärk. Jag var ju förberedd på en invalido vecka som efter Lidingöloppet. Ska kanske inte säga alltför mycket än, bör nog avvakta o se hur kroppen känns imorgon.

Just nu känner jag faktiskt för att ge mig ut o springa igen, nu vet jag ju att jag kan... men det ska ag inet göra. Det är nog smart att låta lilla kroppen vila ett tag iaf. Lite yoga är nog lagom nivå för o dra lite i musklerna