Dags att agera

Jag bara gapar. Förvånad och besviken inför insikten hur vissa i min omgivning tänker och agerar. Det är för mig helt oförståligt. Det har nu gått till en gräns då jag inte kan hålla tyst längre. Jag måste bara komma på, hur jag, på ett ärligt sätt ska visa vad jag tycker och tänker. Ett sätt som känns som mitt sätt. In i det sista har jag hoppats att det ska gå över, att min omgivning ska ta sig samman, men ikke! Jag hoppas, men tror tyvärr inte att det finns en vettig förklaring. Ännu en gång tvingas jag inse att världen och människor runt om mig t om kan vara elaka. Då vissas mörka sidor lyser igenom visar iofs andra sina ljusare sidor som man tillfälligt glömt fanns. Tyvärr är det i nuläget svårt att se det positiva. Jag är mest upprörd just nu. Grrrrrrrrrr!